Rätt till arbete?

Jag kan inte annat än att med förvåning följa den borgerliga regeringens debatt kring arbetslöshet med oppositionen. Det är någonting konstigt med argumenten och jag vill passa på att ventilera mitt perspektiv på saken här.

Man pratar om människors rätt till ett arbete och beroende på om det är Mona eller Fredrik som talar så bär det lite olika valörer och innebörder. För Fredrik handlar rätten till ett arbete om att få ut så många som möjligt i dåligt avlönade sug-jobb så att människor med högre inkomst kan få mer konsumentkraft. Vi ska konsumera, inte ge stöd till soffliggare. För Mona tycks istället parollen ha en annan innebörd (SAP är ju ändå ett arbetarparti, åtminstone är det det akronymen står för).

Men, fostrad som jag är att uppfatta mig som en löneslav kan jag inte fullt förstå vad det är för rätt det är man vill påskina att jag har. Det är väl snarare ett krav än en rätt, en rätt är väl någonting jag vid intresse kan hävda? Idén om löneslaveri känns därför helt klart närmare till hands. Att arbeta är ingenting jag i grunden eftersträvar, det är ingenting som per automatik ger mitt liv mening eller värde – arbete är det som håller taket kvar över huvudet, arbete är det som gör mig trött och tv-stirrande på kvällarna, arbete är mycket frustration, irritation, dåligt samvete, stress, press och konsekvent en utmaning.

Är det för mycket begärt att jag en dag kan begära rätten till ett meningsfullt liv? För ju mer jag sliter ihop profitkvoten åt överhögheten – desto mindre livskvalité får jag! Har man inget egentligt val är det väl knappast en rättighet man försöker åberopa?

Jag är helt klart för ett meningsfullt liv som en rättighet, men eftersom arbete inte står i direkt relation till livskvalité misstänker jag att arbetsgivarens ekonomi är någonting som betalas med min kraft, energi och förhoppning om att göra någonting relativt rätt?

Kan vi inte ändra slagdängan till att alla har rätt till ett meningsfullt liv snarare än till arbete?

Kina i blickfånget

OS är så gott som över när paralympics snart är färdigt och det faktum att Kina fick OS har debatterats, stötts och blötts såväl i tryckt media som i etern. Naturligtvis är det bra att kränkningar mot mänskliga rättigheter synliggörs, att regimer som systematiskt kränker dessa rättigheter exponeras, eller hur?

Så vad hände med de svenska kränkningarna mot barnkonventionen, vem synliggjorde dem? Vad hände med de systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som vi utsätter våra asylsökande flyktingar för, vem exponerade dem? Kan det vara så att det är lättare att se grandet i den andres öga än bjälken i det egna?

Jag är helt klart för att kränkningar ska synliggöras, debatteras och exponeras för de medborgare som annars skulle vara ovetande om dem – jag är helt emot den svenska mediabevakningen av OS där Kina fick klä skott för kränkningar som vi inte behöver åka längre än till migrationsverket för att dokumentera. Givet att vi följde denna logik där Kinas arrangerande av OS ifrågasattes, skulle vi lika agressivt ifrågasätta ett OS i sverige med tanke på att även vi systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna?

Dödsstraffet, kanske har det med det att göra tänker du. Så USA ska inte heller ha OS? Men vänta, var mediadrevet på då och ifrågasatte dem amerikanska regimen på grund av att de avrättar sina fångar? Svaret är naturligtvis nej! Både sverige och USA är demokratier i så mån att vi får rösta på vem det är vi vill ska köra över oss när marknaden spänner musklerna – men Kina är inte ens demokratiskt, kanske är det därför vi kritiserar dem fast vi själva sysslar med samma saker?

Kan det vara så att man systematiskt kan kränka de mänskliga rättigheterna om det sker i en demokratisk anda med argument som kopplas upp mot BNP? Det är lätt att kritisera andra, det är lätt att exponera Kina och glömma att vi skickar flyktingar till fel länder bara för att bli av med dem, att vi låter CIA och FBI komma och hämta rättslösa utlänningar utan att kontrollera anklagelserna mot dem och borga för att de får en rättssäker bedömning. Det är lätt att glömma bort att landet som gav oss MacBook Air också har egna koncentationsläger på Cuba där man håller politiska fångar fängslade utan rättegång…. vad var det nu som gjorde Kina så unikt igen, kan någon påminna mig? Har jag rätt i bara hälften av detta behöver vi ett U P P R O R !

Attacken på thepiratebay

Idag har media grottat sig i att det via fildelningssiten thepiratebay florerar obduktionsbilder på barnen som blev mördade i Arboga. Jag har ytterst svårt att förstå varför någon frivilligt ens skulle vilja ha sådana bilder, se på dem och på så sätt skymfa de anhöriga – men det är inte det som saken handlar om. Media går i marknadens koppel och blåser en rökridå, underbygger en anklagelse, delar folket i ett för och ett emot genom att istället för att lyfta fram fakta linda in dem i sentiment.

Frågan är inte om det är rätt eller fel att bilderna distribueras via thepiratebay (även om de tar bort länkarna så kan dessa bilder delas av andra liknande sidor och de kan alltid reproduceras och läggas upp igen) utan frågan som skulle diskuteras är vem som har läckt bilderna. Med vilka motiv har någon distribuerat dem via torrents från början? Kan vi överhuvudtaget lita på polismakten eller ska vi börja vänja oss med att bevisning offentliggörs via fildelningssiter? Ska vi börja bli rädda för att människor kommer att dömas på förhand i ännu större utsträckning genom att partiella bevis läker ut från vår ordningsmakt?

Debatten borde i allra högsta grad fokusera polisen och domstolsväsendet om medias intresse var att kritiskt bevaka överheten. Debatten borde fokusera på allas vår rätt att få en rättvis bedömning i de fall där vi anklagas för brott. Där finns den kritiska granskande eggen. Så varför kommer media med anklagelser mot fildelningssiten? Vad finns att vinna på att ta det spåret? Vem har intresse av att få gemene man att tro att thepiratebay distribuerar våld, pornografi och osedlighet?

Filmbolagen pressar EU, likaså skivbolag och mjukvarujättar som Microsoft. Apple och Adobe. De har allt att vinna på att folket misstror fildelningssiter – med tillräckligt bristande insikt (genom propagande av det ovanstående slaget) kommer snart fildelare att kunna straffas än hårdare därför att makten får mandat av ett folk som inte längre vet vad det är de har åsikter om.

Det här är en kil tänkt att dela svenska medborgare i två läger, ett småkriminellt dito där man skor sig på lagliga användares dyra licenser och oskyldiga offers lidande och ett normalt hederligt dito där man föraktfullt ser ner på de andra. Vem kommer att vinna? Utan klarsynt analys och kritisk granskning av dessa ideologiska dimridåerna finns en stor risk att marknaden och eliten utgår med seger – kvar står vi med än dyrare licenser till vår mjukvara när operativjättarna har totalt monopol över marknaden och prissätter efter vilka behov de har av ytterligare hus, resor och aktieportföljer. Den breda massan kommer att försörja denna elit, tyst betalar man för att vara en sådan som gör rätt för sig, för att vara normal. Här krävs ett U P P R O R !